Vindflöjel

Vi får inte det som vi föds med,

det ligger nedanför kanten på vad vi ser

och väntar, men vi får det inte.

Inuti i mörkret,
i en närmare närvaro.
Varje andetag något som man leende tyder.

Den självklara bilden av världen.
Ville den inte bara uppstå i oss?
De ändlöst döda vilar med alla andra.
Jag inandas lågflygande moln,

unga döda,

och är en tröst. En liten tröst. Och
vi får veta att

värme slutar åtfölja eld
och att tystnaden bäddas ned
för att få vara just tyst.